Öarna ligger nära varandra och vi går i land varje dag och ger oss ut på utflykter till aktiva vulkaner, djupa regnskogar med besynnerliga djur, små samhällen, korallrev och underbara laguner. Nästan varje dag finns det möjlighet att bada och snorkla i spektakulärt, kristallklart vatten med färgstrålande fiskar och koraller. När vi går i land eller ger oss ut till en lagun sker det för det mesta i Zodiac-båtar, som är speciellt framtagna för ändamålet och är lätta att använda.
Det finns möjlighet att kombinera den här resan med tilläggsarrangemang i Australien, Nya Zeeland eller Nya Guinea. Vi skickar ut mer information cirka åtta månader före avresan, när reseplanen har blivit slutgiltigt bekräftad.
Small ship adventure med Albatros Travel
Under de senaste 15 åren har Albatros arbetat med att utveckla det här kryssningskonceptet, baserat på små, läckra fartyg med plats till 70-110 gäster, som ger sig ut på nutida äventyr i allvärldens avkrokar, från nordöstra Grönland till Söderhavet. Det är en gruppresa där man kan njuta av lyx och service i full skala, utan att gå miste om äventyret. Här kan alla komma i land samtidigt och gå på upptäcktsfärd tillsammans. Vi kan lägga till i världens minsta hamnar och gå i land på spektakulära kuststräckor. Flexibiliteten är stor och möjligheten för att lägga om rutten finns hela tiden, om vi till exempel får reda på att det finns en grupp valar i närheten. Vi kan dessutom anpassa oss efter väder och vind, tidvatten och annat som kan påverka seglatsen. Därför vill vi understryka att de enskilda dagarna mycket väl kan avvika från verkligheten, eftersom vi pga. väder och andra lokala förhållanden tar nya beslut. Det är inte möjligt att vara fullt uppdaterad om samtliga lokala förhållanden på förhand och det är just precis det som är en del av äventyret!
På kryssning i Stilla havet
Som sanna lyxäventyrare bor vi i stora, trevliga hytter med havsutsikt, eget badrum, minibar och sittmöjligheter. Måltiderna serveras generellt sett i fartygets exklusiva restaurang med internationellt gourmetkök, och det ibland arrangeras även barbecue på däck. Fartyget är dessutom utrustat med lounge/bar, bibliotek, motionsrum, bastu och en mindre swimmingpool. Det finns gott om plats på däck och det finns solstolar som man kan ligga och koppla av i. För det mesta lämnar vi fartyget med mindre Zodiac-båtar som pendlar fram och tillbaka, så att man relativt enkelt kan planera sin dag. På öarna kommer vi att ha möjlighet till olika aktiviteter, till exempel vandra, bada, snorkla och ofta har vi tid till allt det här och lite till! Vi har gott om tid!
Dagsprogram
Dag 1-2. Avresa från Sverige mot Sydney, Australien
Vi flyger först till Sydney och härifrån flyger vi vidare till Vanuatu.
Dag 3. Port Vila, Vanuatu
Vi landar i den lilla, självständiga Stillahavsstaten Vanuatu, som tidigare gick under namnet Nya Hebriderna efter de stormomsusade öarna norr om Skottland. Öriket ligger mellan Nya Zeeland och Fiji och består av tolv större och ett 60-tal mindre öar som tillsammans utgör cirka 12 000 kvadratkilometer.
År 1830 levde runt en miljon människor i öriket och fördelades på fler än hundra olika språkgrupper. De levde ett rikt liv, där den frodiga jorden och havet gav dem allt de behövde. De var välförberedda på de frekventa cyklonerna och hade cyklonsäkrade grödor som kunde grävas upp, till och med efter det värsta oväder, när allt annat var förstört. Dock hade de den lilla ovanan att äta varandra i tid och otid. En tradition som enligt lokala missionärer har legat dem i blodet – eller i köttet – ända till våra dagar. En missionär berättar om hur han vakade över sin hustrus grav i flera dygn för att hindra det lokala nambafolket från att skända hennes grav och förtära hennes kropp.
Det har tveklöst varit en stor och svår uppgift att sprida den kristna tron till de här trakterna, men det mest synliga resultatet av européernas insats är den enorma dödligheten bland lokalbefolkningen genom kolonialiseringens första hundra år. Invånarantalet sjönk från mer än en miljon till 35 000 etniska invånare, innan man hade lärt sig att leva med influensa, syfilis, dysenteri och liknande europeiska välsignelser. I dag har invånareantalet smugit sig upp på 150 000 ni-vanuatuer, som de kallar sig.
Besynnerligt nog tror en äkta ni-vanuatu fortfarande att man endast kan dö av ålderdom. När detta någon gång visar sig vara felaktigt, så beror döden på en förbannelse. Medicinmannen är med till att peka ut vem som är den skyldige och dömer honom/henne till böter på ett visst antal svin, samt särskilt värdefulla griständer med många böjar.
Vi går ombord på Clipper Odyssey i Port Vilas stora naturhamn, som är omgiven av blåa laguner och gröna träd.
Dag 4. Linbul Village, Ambrym Island, Vanuatu
Dagen börjar med ett enastående besök i den traditionella Linbul Village, där livet fortfarande levs som för många hundra år sedan. Ön är en vulkanö, präglad av ett enormt ökenliknande landskap på 100 kvadratkilometer i centrum av ön, vilket är en så kallad kaldera (rund sänka) från forntiden. Det finns flera aktiva vulkaner på toppen, varav den största har en kaldera på 12 kvadratkilometer, som blev formad år 50 av ett så kallat pliniskt utbrott. Pliniska kännetecknas av att magman i vulkanen är full av gas, så förmodligen har utbrottet varit inneburit ett gigantiskt dån.
Stamfolket här kallas nambafolket, uppkallade efter den lokala modellen av ett penisfodral, där modet är lite mer ödmjukt än de meterlånga kalebasserna man ser hos stamfolken på Nya Guinea. Vi kommer inte att möta de mest skygga och de som är minst påverkade av den västliga världen, som förmodligen åt deras sista människokött på 70-talet, eftersom de grupperna inte är intresserade av att möta oss.
Nambafolken har inte några pengar som de kan använda till att handla med varandra och de talar helt skilda språk, vilket gör att de olika grupperingarna på en ö lever isolerade från varandra. På en enstaka liten ö på hittar man mer än 130 språk. Vi får nöja oss med de kustnära nambafolken som säkert hedrar oss genom att låta bli att ta på sig Adidas-shorts och T-shirt till fördel för den traditionella namba, som består av palmblad som viks ihop runt penis och sedan binds upp mot magen.
Nambafolken är generellt sett inställda på att bevara gamla traditioner och ser kanske även turismen som en chans att styrka dem. Under ett flertal år höll de traditionella danserna och sångerna på att bli ett minne blott, men med turismens intåg har man en anledning till att hålla fast vid några av de traditioner som höll på att försvinna.
Den engelske upptäcktsresande James Cook upptäckte ön Ambrym år 1774 och öns namn är ett förvrängt uttal av det lokala språkets ’här finns jams’ (’ham rim’). Jams är den viktigaste grödan i området.
Dag 5. Luganville, Espiritu Santo, Vanuatu
Vi åker in till Luganville på Espirito Santo. Byn är den andra största i Vanuatus örike och fungerar som huvudstad för invånarna på de norra öarna. Luganville tävlar mot Port Vila om huvudstadsrättigheterna. Man ska komma ihåg att för de lokala öborna är avstånden så stora att en huvudstad som ligger flera hundra kilometer bort är ett omöjligt mål att nå. Ön var en av amerikanernas huvudbaser under andra världskriget, och många besökare kommer hit för att dyka på de gamla fartygsvraken som ligger i området, eller material som amerikanerna kastade i havet efter kriget. Ön har ett speciellt problem med en invasiv klängväxt som amerikanerna införde som kamouflage av militära anläggningar. Växten breder ut sig överallt och kväver den frodiga djungeln.
På marknaden ser vi några av de lokala grödorna som ofta ligger och ruttnar på grund av våldsam överproduktion. Tidigare har man utan problem haft mat till en miljon människor, så dagens 150 000 invånare har all mat de behöver. På alla de här näringsrika vulkanöarna växer kokospalmer, papaja, mango, avokado, vilda äpplen, casuarina och en mängd andra nötter, grape och andra citrusfrukter, brödfrukter och fikon i så överväldigande mängder att ingen bryr sig om att skörda dem. Träden är privat egendom, men alla kan fritt ta vad de själva behöver.
En specialist i etnobotanik har slagit fast att det förekommer 1 024 olika kustnära växter som används till olika syften på Vanuatu. Bland annat kan nämnas 113 till medicin, 21 till gödning, åtta till insektmedel, nio till tvål och schampo och fem som toalettpapper. Vanuatu lever upp till den typiska bilden av ett tropiskt paradis som är helt självförsörjande och utan problem med undernäring, man uppskattar sin kultur och sina traditioner, och det finns inga svåra hotfulla sjukdomar. Det förekommer malaria i mycket begränsad omfattning som man själv kan ta hand om, och ni-vanuatuerna kan bygga orkansäkrade palmhyddor, så även de orkaner som någon gång kan förekomma i området är man världsmästare på att hantera.
Dag 6. Matautu Village, Tikopia Island, Salomon
Vi korsar den imaginära gränsen i havet till ögruppen Santa Cruz, som är den gruppen bland Salomonöarna – för övrigt ett örike med mer än 1000 öar - som ligger längst söderut. Som de flesta öriken består Salomon av en administrativ kärna som är förbindelseledet till omvärlden och en mängd avlägsna småöar, bebodda såväl som obebodda, och med relativt lite kontakt till centraladministrationen. Befolkningen har invandrat i olika omgångar, men till skillnad från Vanuatu och Nya Kaledonien har de första folkslagen - papuatalande aboriginer - invandrat långt tidigare och från motsatt håll: från Nya Guinea och Australien för omkring 30 000 år sedan.
Den förste europén var spanjoren Alvaro de Mendana de Neira, som lade till här 1568 på en returresa från Peru. Salomons invånare beskrevs som notoriska huvudjägare och kannibaler, men det tog började ta slut när européerna kom för att stanna mer permanent, i praktiken när missionärerna kom omkring 1850. Och hädanefter har vi hört historien: slavarbete, även kallat ”blackbirding” på européernas sockerplantage i Queensland och på Fiji, talrika sjukdomar och rasistiskt förtryck.
Salomonöarna är i dag en konstitutionell monarki under Elisabeth II, men har dessutom en självständig regering. Politisk oro präglade huvudön under många år tills polis och militära trupper från grannländerna Australien, Nya Zeeland och de andra Stillahavsrikena grep in 2003. När det gäller politiska val kan man snarast tala om en bananrepublik med omtalade kidnappningar, mutskandaler och besynnerliga politiska kontakter.
Vi börjar vårt besök på Salomonöarna på ön Tikopia, som är allt annat än tillfälligt valt. Den lilla ön på fem kvadratkilometer har en befolkning på 1 200 som är fördelade på 20 byar och som leds av fyra hövdingar. Vi besöker den största byn, Matautu, där vi upplever en fin blandning av det bästa öarna har att bjuda på: fantastiska bad- och snorkelmöjligheter i det azurblå havet och färgsprakande invånare som uppför traditionell sång och dans. Det helt speciella med just den här ön är att man under de senaste 500 åren har tänkt mycket holistiskt på ekologi och funderat på ett aktuellt problem: Vad gör man när befolkningen växer snabbare än livsmedelsproduktionen? Redan under 1600-talet slutade man med den traditionella svinuppfödningen, som är karakteristisk för alla andra öar här. Man räknade nämligen ut att produktionen av ett kilo griskött kostade tio kilo näringsrik föda. Man slaktade därför alla grisar och valde att få sina proteiner från fisk istället. All odling är ekologisk med tillsättning av olika former av naturgödning. Under många hundra år kontrollerade man befolkningstalet genom födelsekontroll, men det upphörde efter missionärernas ankomst.
Dag 7. Nembao Village, Utupura Island, Salomonöarna
I dag besöker vi den lilla ön Utupura, där vi möts av de lokala krigarna i full utrustning med svärd och konkylietrumpeter. De är fiskare och specialister i vackra och driftsäkra fiskeflottar, samt fiskkrokar som är tillverkade av ben. Vi ska bland annat på en liten vandringstur tvärs över ön genom regnskogen med talrika färgstrålande orkidéer. Ön ligger på skiljelinjen mellan de två väsentliga zonerna som skiljer Salomonöarna och Vanuatus skogsregion åt, med fruktbara vulkanområden blandat med magra kalkstensområden, som tillsammans ger en stor mångfald, bland annat 230 orkidéarter. De kommande öarna som vi besöker på den här resan tillhör Salomons regnskogsregion som ursprungligen hörde ihop med Papua. Invånarna på ön är en blandning av relativt nya invandrare från Polynesien och melanesier som har sammanfört det bästa av var och en av kulturerna, vilket gör den här ön kulturellt sett unik i jämförelse med de andra öarna.
Dag 8. Port Mary, Santa Ana, Salomonöarna
Vädret i området är varmt med stor luftfuktighet året runt, och regnskurar förekommer mest från december till mars. I mars-april vänder vindförhållandena från västanvind till den sydöstliga passadvinden med långa stabila och vindstilla perioder. Det förekommer regnskurar ibland, ofta korta och kraftiga, men de lokala nederbördsförhållandena är extremt varierande – från nästan inget regn på den ena sidan av ön till massiv nederbörd på den motsatta. Vi har passerat orkansäsongen, men när orkaner uppstår drar de oftast söderut.
Nu har vi kommit till en av de vackraste öarna i Stilla havet. Redan när vi seglar in till ön genom den lilla gröna lagunen med azurblått vatten får man en känsla av en värld bortom den moderna civilisationen. Ön är fullkomligt täckt av djungel och den lilla lagunen ser ut att vara som skuren direkt ur skogsbrynet.
Husen är gjorde av flätade palmblad, förutom den relativt stora kyrkan. Öns invånare väntar på oss och möter oss på traditionellt vis, och man har ställt upp små handelsbodar i bakgrunden. Folk här är otroligt vänliga och tycker att det är trevligt att vi vill besöka dem. Något som gör det värt att besöka öarna är att det är legitimt att vara turist. Man får lov att vara lite nyfiken, ställa frågor och fotografera. Det handlar inte om att någon vill tjäna pengar, utan om ren och skär vänlighet.
Dag 9. Honiara, Salomonöarna
Vi går i land i huvudstaden Honiara på den största ön Guadalcanal, som förmodligen mest är känd för de våldsamma striderna som rasade här under andra världskriget. Slaget om Guadalcanal var vändpunkten i Stillahavskriget, då amerikanerna äntligen lyckades få övertaget över japanerna. Amerikanerna angrep den japanska basen den 7 augusti 1942 och satte 16 000 soldater i land efter ett kraftfullt bombanfall. Slaget blev långvarigt – ett av krigets längsta – och först den 9 februari 1943 var det vunnet. De flesta besökare kommer nu för att se de platser som är relaterade till krigshistorien, bland annat museet. Än idag, mer än 60 år senare, är den här dramatiska historien lika gripande. Staden är en av de riktigt stora städerna på Stillahavsöarna, med omkring 80 000 invånare. Nu är det australierna som säkerställer lag och ordning och inte minst den demokratiska processen.
Dag 10. Ghizo Island och Kennedy Island, Salomonöarna
Som tidigare nämnt utspelade sig en betydande del av andra världskriget sig i det här området och många känner säkert igen namn från krigshistoriens berömda slag. Japanerna och de allierade sprang bokstavligt talat in i varandra i den här ögruppen som vi kryssar runt i. Efter Pearl Harbour drog amerikanerna upp en ny försvarslinje här, norr om Australien, vilket resulterade i några av Stillahavskrigets hårdaste slag. Vi besöker i dag Kennedy Island som har blivit uppkallad efter John F. Kennedy, som hade kommandot över motortorpedobåten PT-109, som sänktes här av en japansk destroyer. Kennedy och hans manskap simmade i land och kunde återvända i tjänst senare. Själva ön är inte större än att man kan gå runt på fem minuter och man inser varför Kennedy och hans mannar var tvungna att ta sig bort härifrån så snabbt som möjligt.
Som besökare av idag kan man snorkla en stund på öns korallrev eller koppla av lite på stranden.
Vi besöker även den lilla provinshuvudstaden, Ghizo, som ligger en halvtimme med båt från Kennedy Island. Det är en dammig liten by, där vi får chansen att njuta av dans och sedan vandrar vi till marknaden och kan shoppa i småbutikerna utmed vägen.
Dag 11. Bodaluna Island, Papua Nya Guinea
Östaten Papua Nya Guineas mest avlägsna ö vid Australiens norra kust utgör resans andra del. Den bergrika djungelön med ett hav av mindre ögrupper är bebodda av världens största antal nu levande naturfolk som mer eller mindre lever helt oberoende av den övriga utvecklingen i västvärlden. Det är inte särskilt många år sedan som detta vilda djungelområde var helt otillgängligt för besökare, och för bara en handfull år sedan riskerade övermodiga äventyrare att hamna i soppgrytan.
Förutom de enastående naturfolken hittar vi här ett hav av vitt skilda områden som ligger nära varandra. Från höga bergstoppar med evig snö vandrar man ner genom alpin vegetation till oframkomlig djungel, eukalyptus-savann, sump med sagopalmer och mangrover. De olika ekologiska zonerna medför naturligtvis även en intressant flora och fauna. Här finns en av världens största växtansamlingar med långt över hundratals inhemska arter, spännande och okända djur som trädkänguru, paradisfågel, kakadua och ett stort antal andra papegojor, jättekrokodiler och enorma varaner. De mer exotiska djuren kommer vi knappast att komma i kontakt med, men precis som människorna så har vegetation och djurliv spridit sig till de mindre öarna, varefter de har utvecklat sina olika egenarter.
Dagens ö är nästan omöjlig att hitta på en karta. På en stor karta över Nya Guinea ser den ut som knappnålshuvud öster om Marshall Bennetts Islands. Det är en riktig atoll och långt ifrån alla andra öar lever den lilla befolkningen på allt som de kan hitta i havet. Enligt vårt sätt att se på det lever de i stor fattigdom, men å andra sidan har de vad de behöver - området är rikt på jättemusslor som kan plockas från havsbotten och som innehåller stora mängder protein. Kontrasten mellan Stilla havets korallöar – atollerna – och vulkanöar är slående. De allra flesta öar som vi besöker är vulkanöar med näringsrik jord och regelbunden nederbörd. På atollerna är livet fattigare. Det är en lång och komplicerad process att göra atollerna fruktbara och utan regn är resultatet intetsägande. Därför är livet mycket olika på de två ötyperna.
Dag 12. Kitava och Uratu, Trobriand-öarna, Papua Nya Guinea
När vi gå i land på Kiriwina Islands, som de här öarna också heter, möter vi de färgstrålande stamfolk som många förbinder med Papua Nya Guinea. Krigsmålningar, ben i näsan och spjut väntar oss här. Här hälsar folket på oss på samma sätt som de hälsade på de första européerna som gick i land här – det påstår de i alla fall själva och det tror vi gärna på!
Det är svårt att veta exakt hur den här dagen kommer att te sig. Preliminärt har vi planerat vårt besök i ögruppen från klockan 07.00 på morgenen till klockan 22.00 på kvällen, då vi seglar igenom natursköna områden med atoller och färggranna korallrev omkring de små tropiska öarna. Förhoppningsvis kan vi kombinera besök i de små byarna med simturer i det klara, azurblå vattnet. På öarna här är man inte van vid turister och det kan gå flera år mellan den här slags besök. Därför är det möjligt att vår blotta närvaro skapar uppståndelse: skolorna stänger, barnen sjunger och det är fest på gator och torg. Man får en känsla av hur kapten Cook blev mottagen när de europeiska fartygen lade till här en gång i tiden.
Dag 13. Fergusson Island, D’Entrecasteaux Islands, Papua Nya Guinea och Dobu Island
Efter atollöarna är vi tillbaka bland öar med aktiva vulkaner, som sprider fruktbar aska mellan de mer obehagliga utbrotten. Om man vill få ett bra intryck av de här öarna kan man söka på namnet på internet och så dyker både text och bild upp på skärmen.
När vi talar om den tidigare förekommande kannibalismen och huvudjägartraditionerna kanske vi skrattar lite över det som vi uppfattar som primitivt beteende. Men hur kommer det sig att människor som utvecklar sig i ett överflödssamhälle med tillräckligt med mat och ett liv som är relativt lätt att leva, betraktar sin granne som föda? Många av de här små östaterna huserar många nationer med var sitt språk. En ö på samma storlek som Gotland kan ha 50 små länder med vitt skilda språk och det betyder att det bara är några få kilometer mellan varje land, som var för sig inte är mycket större än en mindre by. Grannen är mat, inte ur ett rituellt perspektiv, men ur ett praktiskt perspektiv. Kanske får vi fler svar på Fergusson Island, som är beryktat för att vara hem för världens sista kannibaler.
Ön är ett tropiskt paradis, med helt tätt djungel och massor av inhemska arter, bland annat paradisfåglar. Vi går i land i ett vulkaniskt aktivt område med varma källor, en kokande sjö och saltdepåer – en enastående färgorgie som är omgiven av branta kanter och grön djungel. Havet omkring de här öarna är känt för valar, delfiner, sjökor och havssköldpaddor och förhoppningsvis får vi syn på några av de här fantastiska djuren.
På eftermiddagen ger vi oss av till Dobu Island. Anledningen till att vi har valt den här ön är att en lång rad antropologer har studerat och beskrivit de lokala douban-folken, som har gett upphov till många vetenskapliga debatter om kulturer och ritualer. Den förste antropologen, Reo Fortune, beskrev folken som allmänt paranoida och besatta av svart magi, samt med ett underligt förhållningssätt till sex. Vissa menar att de utgör en kulturell enhet, medan andra menar att det som vi ser idag är skapat under inflytande av missionärer och den europeiska handeln i området. Här kan nämnas så kallad ”blackbirding”, där européerna med hjälp av falska kontrakt sände bort folk till slavarbete, långt borta från deras ursprungliga hem. Här besöker vi lokala byar och njuter av naturen.
Dag 14. Till havs
Nu ger vi oss ut på den sista sträckan genom Korallhavet mot Port Moresby, varifrån hemresan eller eventuella tilläggsarrangemang börjar. Vi håller utkik efter havets stora däggdjur under vår sista heldag på fartyget.
Dag 15. Port Moresby och hemresa
Vi är nu framme i Port Moresby, och det har blivit dags att ta farväl av fartygets besättning. Sedan åker vi till flygplatsen och sätter oss tillrätta i flyget hem till Sverige. Hemresan går via Australien.
Dag 16. Ankomst till Köpenhamn/Stockholm