Geografi och djurliv i Moçambique
På östkusten i södra Afrika ligger republiken Moçambique, vars kustlinje sträcker sig mot Moçambique-kanalen, som skär in mellan Madagaskar och det afrikanska fastlandet. I stort sett hela Moçambique består av en bred kustslätt, som i inlandet övergår i en klassisk, afrikansk savann. Savannen domineras av bruna färgskalor och torra kvistar, samtidigt som den även består av gröna och frodiga områden, med de lustiga baobabträden som en uppfriskande omväxling till den annars så platta savannen. Slätter och savanner genomskärs av en rad stora floder, Zambezi, Limpopo och Save, som ringlar genom Moçambique och drar smala remsor av lummig skog med sig på sin väg från Afrikas inland ut mot Indiska oceanen. Härute kan den 2 500 km långa kustlinjen erbjuda allt som förväntas av ett tropiskt land: mangroveträsk, palmlunder, sandstränder, korallrev, små laguner och ett pärlband av små, idylliska, tropiska öar. Dykning är en populär aktivitet, vilket inte är så konstigt med tanke på det färgsprakande undervattensliv som fiskar och koraller erbjuder. Uppe på land består djurlivet av det klassiska afrikanska spektrat med allt från lejon, geparder och noshörningar, till elefanter, zebror och massor av antiloper. Landet ligger i den tropiska klimatzonen, och det är sällan temperaturen avviker från 20-gradersstrecket, oavsett om det är sommar eller vinter. Nederbörden varierar kraftigt mellan de olika områdena, och även från år till år, och torka såväl som översvämningar är ofta förekommande bekymmer. Det regnar primärt under sommarmånaderna (oktober - mars).
Befolkning i Moçambique
Majoriteten av Moçambiques 21 miljoner invånare tillhör bantufolket, som bor i hela södra Afrika. I Moçambique är bantufolket indelat i hela 60 olika stammar, som tillsammans talar cirka 30 olika språk. Namn som tsonga och makhuwa-makhuwana klingar välbekant i de flesta mocambiquaners öron. Perioden som portugisisk koloni har dock präglat landet rent språkmässigt, och portugisiska är fortfarande det officiella språket. Detta till trots finns det ytterst få portugiser kvar i landet, och endast en procent av befolkningen har portugisiska som modersmål. De ursprungliga, afrikanska naturfolksreligionerna fick de portugisiska kolonialherrarna aldrig bukt med. De är fortfarande landets mest populära religioner, tillsammans med islam, katolicism och protestantism som de viktigaste minoritetsreligionerna.
Moçambiques historia
Moçambiques stora bantubefolkning invandrade till landet för cirka 1 500 år sedan, och jagade då bort de dåvarande bushmänniskorna, som levde som jägare och samlare. Bantufolket fick ganska snart besök av arabiska sjöfarare, med stora hamnstäder och livlig handel med slavar, guld och elfenben som följd. Den första europén som kom till Moçambique var portugisen Vasco da Gama, som lade till här på vägen mot Indien år 1498. Endast sju år efter hans besök, var landets viktigaste hamnstad Sofala (idag känd under namnet Beira), under portugistiskt styre. De sjöfarande sydeuropéerna var svåra att bli av med. Trots detta fick Portugals regering under de kommande århundradena aldrig full kontroll över landet. Det skedde först under en grupp portugisiska bosättares anarkistiska och hårdhänta styre under det så kallade prazo-systemet. Långt in på 1800-talet exporterade prazofolket myriader av slavar från sina storgods, som låg utspridda över det afrikanska landet. Det var först i slutet av 1800-talet som Moçambiques status som portugisisk koloni blev fastställd, och landets gränser blev fast dragna. Detta innebar dock inte att lidandet var slut över Moçambiques infödda befolkning. De riskerade fortfarande att bli kommenderade till tvångsarbete i portugisernas socker- och kokosplantager.
På 1960-talet tröttnade Moçambiques befolkning till slut på sina europeiska ”gäster”, och en frihetsrörelse under namnet Frelimo uppstod. Rörelsen blev allt mer organiserad, i takt med att den allmänt negativa inställningen mot kolonier växte i Europa. Motståndet mot portugiserna utvecklades efter hand till ett riktigt krig, och 1975 blev landet äntligen självständigt.
Praktiskt taget alla portugiser lämnade det numera självständiga Moçambique, som visade oförmöget att stå på egna ben. Frelimo arbetade med att ta fram ett marxistiskt-leninistiskt styre. De stötte dock på motstånd från interna motståndsgrupper som hade störd från grannländerna Rhodesia (Zimbabwe) och Sydafrika. Krigshandlingarna fortgick fram till 1992, då man lyckades upprätta ett fredsavtal. Två år därefter hölls landets första fria val, med den gamla frihetsrörelsen Frelimo som vinnare, och ledaren Joaqium Chissano som president. I dess kaotiska kölvatten, blev Moçambique ansett som världens fattigaste land. Enorma ödeläggelser och förluster av människoliv var en direkt följd av den 30 år långa perioden av oro och krig. Sedan dess har både ekonomi och utveckling vuxit kraftigt, i en jämn takt. Frelimo är fortfarande regeringsparti (dock inte längre ett marxistiskt sådant), och sedan 2004 heter presidenten Armando Guebuza.
Att resa i Moçambique
Den amerikanska sångaren Bob Dylans låt från 1975 ”Moçambique”, hyllar landet som en gång i tiden påminde om en framgångsrik kommuniststat, och ger samtidigt en bra resumé över de saker som än idag drar turister till landet: Havsblå himmel, soldränkta stränder, en leende befolkning och förälskade par i en öm dans kind mot kind, är beskrivningar som ges av inflytelserika konstnärer, med den där svårbeskrivna magin som så väl symboliserar Moçambique. Sedan landet blev självständigt, och Dylan skrev sin hyllningslåt, har turismen vuxit stadigt. Mondäna hotell växer upp längs de kilometerlånga sandstränderna och på de små korallöarna utanför kusten. Landets kuststräckor och öar har alla de klassiska drag ett paradis ska ha: fantastiska, kritvita stränder omgivna av kokospalmer, azurblått hav och färgrika korallrev med ett myller av vackra fiskar. Som pricken över i, pittoreska fiskebyar med primitiva hyddor av palmblad. Den som vill besöka en klassisk strandort med en extra exotisk twist, ska leta sig fram till Inhambane. Staden har en avslappnad stämning, sandstränder och ett myller av guppande dhow-båtar längs med kustbandet. Ännu mer tropisk exotism finns att hämtas i nationalparksområdet på Bazaruto-öarna. Området stoltserar med nästan overkligt turkost vatten, och hela stim av färgsprakande, tropiska fiskar.
Huvudstaden Maputo är med sin knappa miljon invånare en tvättäkta, vibrerande storstad, med skyskrapor, ett myllrande folkliv på de populära trottarcaféerna och ett sprudlande kulturliv. Under cirka hundra år var Maputo känt som den portugisiske sjöfararen Lourenco Marques eget eldorado, där vita kolonister från speciellt Sydafrika, kom för att roa sig. Den historieintresserade bör besöka Moçambique-ön längre norrut, som förr användes som rastplats på vägen mellan Portugals besittningar i Afrika och Indien. Fästningsstaden Moçambique ligger vackert belägen på den lilla ön och för tankarna till 1500-talets kolonier. Historien är inte så vacker, men byggnadsstilen går det inte att anmärka på.
Se en av våra fantastiska bilder från Moçambique.
För mer information och bilder från resmålet:
Resor Moçambique - Foto och film Moçambique- Karta Moçambique- Klimat Moçambique-Vaccinationer Moçambique
Gå direkt till en översikt av resor till dessa utvalda länder i Afrika:
Resor Botswana - Resor Madagaskar - Resor Sydafrika - Resor Zambia - Resor Afrika